ENSAMHET KAN SES som ett grundvillkor för människans varande. Men det finns flera slags ensamheter och flera förmodade sanningar om ensamhet, bland annat den att människor idag skulle vara ensammare än förut. Stämmer det faktiskt? I sin mångsidiga, skarpa och berörande essä utforskar filosofen Nora Hämäläinen ensamheter. Hämäläinen beskriver ensamhet under livets olika skeden: barndomens hypersociala gårdstillvaro, tonårens sociala omförhandlingar, vuxenårens professionella band och ålderdomens glesning i de sociala kontakterna. Hon läser bland andra Claes Andersson, Sara Lidman och Joyce Carol Oates för litterära perspektiv på ensamhet. Klart och elegant funderar Hämäläinen kring ensamhetens filosofiska, strukturella och arkitektoniska bakgrundsfaktorer. I stället för att söka fel hos individen och tvinga den ensamma att granska sig själv vänder Nora Hämäläinen blicken mot den mångfald av upplevelser som ordet ensamhet rymmer, och de många olika omständigheter som kan göra oss ensamma.