De betraktar varandra: Herr Dagmar Nyholm, Herr Klara Bergman, Herr Hilma Holmström och Herr Ebba Jonsson. Från topp till tå, fyra herrar som granskar varandra. En trygghet i kavajen, att karlar ser så lika ut i kostym. Hilma rättar till Klaras krage. Ebba drar i sina skjortärmar. ”Mina herrar”, säger Hilma och hennes röst är annorlunda, hes och på något sätt – het. Det är skottåret 1912 i Helsingfors. I huset Hoppet bor bästa väninnorna Dagmar och Hilma och deras hem är samlingspunkten för en fyrklöver tillsammans med Klara och Ebba, samtliga självförsörjande yrkeskvinnor. De har alla sina drömmar om ett större liv, Dagmar drömmer om en egen hattaffär och en resa till Paris. Men att röra sig i staden är att ständigt vara betraktad och påpassad, det gäller att undvika de fräcka ryska militärerna och att ha manligt beskydd för att få äta på restaurang. Det talas om den fria kärleken, men fri för vem? Frihetslängtan bubblar under ytan. Väninnorna utmanar gränserna: de klär sig i kostym och går ut som män och dansar, de tar risker som kan sluta illa. Galanterna är en bred, historisk Helsingforsroman med dokumentära blänk från verkligheten. Staden är bekant men tiden en annan. Romanens Dagmar baserar sig på författarens mormorsmor som också drömde om en hattaffär. Frihetskänslan i berättelsen är dånande stark: vad händer i en människa som plötsligt inte längre accepterar sin trånga roll utan börjar följa sin egen vilja, sin egen begåvning?