Den yttersta kärlekens gulag är en roman om det extrema hos människan. I den extremaste av mänskliga miljöer -permafrostens sibiriska tundra - i den extremaste av historiska epoker - ryska inbördeskrigets allra värsta kaos - skildrar James Meek hur ideologier av politisk eller religiös natur får människor att utföra extrema akter i kärlekens namn. År 1919 håller en trupp hemlängtande tjeckiska soldater en liten stad i Sibirien i ett järngrepp. Tjeckerna anförs av den vansinnige Matula, som drömmer om att grunda ett panslaviskt kejsardöme i den sibiriska ödemarken. De fördriver tiden med att dricka, längta hem och uppvakta den vackra änkan Anna Petrovna. De vet inte att merparten av stadens invånare tillhör en förbjuden självstymparsekt. Till denna stad kommer den förrymde lägerfången Samarin, halvt vansinnig av hunger och köld. Med sig till det brokiga sällskapet bär Samarin revolutionens livsfarliga gnista av förälskelse och våld. Snart exploderar krutdurken i denna oavbrutet spännande roman som bär den moderna thrillerns kännetecken lika väl som de stora ryska romanernas.   James Meek har skrivit en stor europeisk roman om vi alla kan rullas in under historiens obevekliga hjul. Med medkänsla, humor och en iskall, nästan hallucinatorisk detaljskärpa skildrar han barn och dårar, helgon och massmördare - och de alldeles vanliga människoöden som skapar historia och skapas av den. En inblick i människans dunklare krafter, en omskakande läsupplevelse och på samma gång en kärleksroman av episka dimensioner.