Poeten Pablo Neruda var chilensk konsul i Paris på 30-talet och fick efter Francos seger i det spanska inbördeskriget i uppdrag att arrangera en flyktingtransport så att 2 200 spanska flyktingar kunde få en fristad i Chile 1939. ""Mitt vackraste poem"", förklarade Neruda senare i livet, ""som ingen kunde sudda ut."" En av dessa tusentals spanska flyktingar som i Allendes roman stiger i land i Valparaiso är Roser, en gravid ung änka och pianist. Roser tvingas ingå ett konvenansäktenskap med sin avlidne makes bror för att kunna invandra till Chile. Hennes nye make, Victor Dalmau, är en ung medicinstuderande som varit fältläkare i det blodiga inbördeskriget och under den tiden utvecklat en speciell operationsmetod, som han så småningom ska bli berömd för. Detta omaka par inleder tillsammans med Victors föräldrar ett nytt liv i Chile med allt vad det innebär av flyktingens umbäranden och prövningar, ständigt i förhoppning om att kunna återvända till Spanien, men drömmen om ett hem och ett hemland utvecklas till något annat än det de från början trott när deras barn föds och en ny generation i familjen Dalmau växer upp.