Hur ger man röst åt någon som inte kan välja sin egen berättelse? När Fanny Ambjörnsson som trettonåring fick veta att hennes mamma väntade tvillingar var förväntningarna stora. Men då barnen föddes i augusti 1986 blev det inte som någon tänkt sig. Nadja kunde inte andas själv och visade tecken på allvarliga hjärnskador. Hon var gravt funktionsnedsatt och skulle komma att behöva assistans 24 timmar om dygnet, från födseln fram till sin död, 34 år gammal. Kan man skriva en biografi över någon som inte kan tala eller göra några medvetna rörelser, som inte själv kan kommunicera med sin omgivning, vars behov ständigt måste tolkas av andra? Om Nadja är ett försök att närma sig Nadjas liv och väsen, speglat genom alla som funnits runt henne. En storasyster som plötsligt måste bli vuxen. Åldrande föräldrar vars dotter aldrig kommer att klara sig själv. Assistenter som vet mer om Nadja än vad hennes familj gör. Det är en kärleksfull och drabbande bok som ställer viktiga frågor till sin läsare. Vad säger Nadjas berättelse om oss och om vår tid? Om vad det är att vara människa i ett samhälle där man uppmanas att jaga det perfekta livet?