När romanens huvudperson får sin debutroman i handen, rykande färsk från tryckpressarna, känns det som om allt har förändrats. Men är det inte konstigt att ingen annan verkar notera detta faktum? Det här är början på ett intensivt år med ansedda litterära priser, ambivalenta recensioner, konstiga intervjufrågor och underliga marknadsaktiviteter. Allt medan berättaren funderar över meningen med alltihop. Spelar det någon roll om du har tre eller tretusen läsare? Är det bara män som åstadkommer stor konst eller är definitionen konst skapad av männen till att börja med? Är ett liv utanför ramen priset du betalar för att kunna skapa – och viktigast av allt – kan det vara ett lyckligt liv? Sidopersonen är en ny slags konstroman. På samma gång ironisk och ärlig adresserar den frågor om att skapa i en värld som förändrats men där idéen om den stora manliga konstnären inte har det. Sidopersonen är en roman som är löst baserad på författarens dagboksanteckningar från det år då hon själv romandebuterade. Romanen skiftar mellan fiktion och verklighet och blandar skam och självföraktande humor med vasst berättande.