Kerttu har varit assistent till en svärdslukare på ett kringresande tivoli, men numera bor hon i ett litet hus i Brösarp på Österlen. Hon är färgsprakande med illrött hår och gröna haremsbyxor och alla i byn lägger märke till henne. Speciellt när hon målar om sitt uthus och startar tangokurs. Uthuset, som Kerttu kallar tabernaklet, är en liten stuga på tomten där hon målar fönsterkarmar, golv och trapp skarpt rosa. Tangokursen blir genast en stor succé. Där dansar försiktiga äldre damer, några gifta par, en vitklädd playboy med uppknäppt skjorta, två singeldamer och Kerttus försiktige, småväxte och klene äldre granne iklädd mörk kostym och glänsande svarta skor. En storvuxen plåtslagare spelar piano och en man från flyktingboendet spelar fiol. Och alla dansar av hjärtans lust. På pianot står tangonoter och i fönstret en cd-spelare ifall musikerna behöver vila. Den evigt puttrande kaffebryggare fyller stugan med kaffedoft. Förutom tangokurser är Kerttu upptagen av byns kyrkoråd. Hon drömmer om att bli kyrkovaktmästare och få hålla fram kollekthåven mot besökarna. Den tidigare vaktmästaren har blivit senil och bland annat gömt/glömt kollekt och sparade kyrkpengar i ett utrymme i kyrkan. Kerttu arbetar som städare på Brösarps Gästis och därifrån lånar hon med sig en bibel för att läsa Höga visan och plockar till sig kvarglömda förpackningar med kondomer. Banden till Finland är starka och Kerttu drömmer sig ofta tillbaka till hemmet i skogarna där hennes gamla föräldrar fortfarande bor. Finland har paradisets skimmer och i slutscenen far hon och plåtslagaren dit på semester i Kerttus rostiga och avgassprutande Opel.