I sin nya essäsamling söker sig Leif Salmén till välbekanta platser. Det är länderna kring Medelhavet och framför allt den orientaliska kulturen som står i centrum för hans intresse. I en essä skriver Salmén om sin berömde landsman Georg August Wallin och diskuterar hans förhållande till europeisk och muslimsk kultur. I en annan är det författaren Saul Bellow som fungerar som katalysator för resonemang kring upplysning och populism i det moderna samhället.Leif Salmén söker sig bakåt i tiden men inte för att slå sig till ro i det redan avslutade utan för att driva tesen om det ständiga hotet mot demokrati och jämlikhet. Han är kampberedd men pessimistisk och hittar vältaliga likar i historien. En favorit är den skotske historikern och författaren Thomas Carlyle som för över 150 år sedan rasade mot opportunismen, liknöjdheten, oärligheten i en samtid som gått ner sig i en hejdlös materialism fylld av giriga politiska kompromisser – ett samhälle styrt av skrupellösa bankirer.I Salméns tankevärld kastar skymningen redan långa skuggor över illusionen om Europa. Flyktingarnas ankomst, mötet med de andra, avslöjar den grundläggande splittringen i det europeiska jaget.